Mina händer vill smeka.......

Vår älskade förstfödde (jag älskar förstås minstingen också) fyllde igår 19 bast och i morgon ska vi fira honom lite extra med släktingar Eftersom han knappast läser min blogg (tråkigt nog) så kan jag ju berätta att ha ska få en ny mobil. Ja han förbrukar lurar.......Ja, ja kanske inte så konstigt, det skulle jag nog också ha gjort om det fanns när jag var i hans ålder. Usch vad det lät mossigt.......Men sant.

En favorit!

Simple Minds.......Så enkelt det kan vara

Det borde vara en rätt för alla att ta en vila mitt på dan.

Mmmmm va skönt! Det är alltid lika skönt att vakna efter en timmes vila mitt på dan. Mins det som i går när jag som pappaledig sov middag med grabbarna. Vaknade med dreggel i mungipan och en lycklig kille vid sidan som bara ville leka och jag orkade med allt.

Till dig Dagge!

Med ljudet högt som fan och öppna fönster mot Högalidskyrkan rockade vi oss genom början på 70-talet. Du, jag, Skotten, Odd, Otto och Brasken.

Håller än!

Soft eller hur......

Trappa i ett tidigt 1800-talshus någonstans på söder i Stockholm. Närmare bestämt i hörnhuset Bastugatan/Timmermansgatan. Måste gå dit någon dag och kolla hur det ser ut nu, kanske ser det likadant ut nu som då..........Låt oss hoppas det i alla fall.

Gammal bild

Varför så butter Björne?

Bofilskogen en lördag i oktober

Temperaturen sjunker i Stockholm och snart är vintern här......Burrrrr!

Är sorgsen idag Dario.

Du "Dagge" jag pallade inte gå fram till kistan där den stod så vackert smyckad med blommor och bilden av dig, fast jag vet att det inte gjorde dig något. Vi har ju så många ljusa och glada minnen tillsammans som det är en ynnest att få äga och bära med mig tills vi ses igen. Jag har svårt att hålla mina tårar borta och i kyrkan idag gick det förstås inte. Du "Dagge" vi tog en bira efter stunden i kyrkan och många tankar, skratt och minnen kom ur oss.......Fast det vet du väl redan. En sak är säker! Vi kommer att göra det igen för du kommer alltid att finnas med oss.

Din vän Thomas

På den lilla Ouzerian i Kalivia.

Ett fotbolls-freak på den lokala ouzerian vid namnet Lazarus i den lilla byn Kalivia där jag har mitt hus.

Dario Grosselli

Fick så sent som idag veta av en gemensam vän att Dario inte finns hos oss längre. Han har landat på en änglavist någon stans. När vi inte träffas så ofta tror vi oss heller aldrig kunna förlora varandra. Vi var ju bara 14 år när vi träffade varandra första gången och sedan blev ett oskiljaktigt kompisgäng som sov, åt, flummade, bodde tillsammans.

-Mins du Borgargatan Dario?
-Du, jag och "Otto" när vi hyrde lägenheten tillsammans. Du satt på "figgan" med cigg och serietidning och vi andra ruttnade för vi fick aldrig komma in, disken som växte för vi aldrig var hemma och var vi det så hade vi annat för oss. Ja vi var ju 18 bast och hade inte tid med sånt helt enkelt. Jag får kanske aldrig se dig igen men jag har minnen av dig och dom behåller jag så länge jag lever.
Kram "Dagge"

En gammal trotjänare

Den här gamla trotjänaren hittade jag på en bakgård till ett sekelskiftshus på södermalm i Stockholm. En vacker gammal damcykel.

Änglar finns dom.......

Änglar finns! När jag har min panikångest sitter det en på min axel och fläcktar mig med sina vingar. Talar om för mig att ta djupa andetag och att försöka slappna av. Det känns tryggt att veta när krampen i magen, svättningarna eller kanske illamåendet sätter in att det faktiskt bara är hjärnspöken och inget annat. Alltid påkallat av trötthet, stress eller otrygghet även om det ofta är inför positiva situationer känslan kommer som inför fest, middagar, resor, bio eller teater.......Ja du förstår trevliga saker, konstigt är det i alla fall men jag har lär mig leva med det och det kan inte längre lura mig att hoppa av Arlandabussen eller säga att jag fått huvudvärk i foajen till bion eller liknande. Länge leve änglarna! I vilken skepnad de än må ha.

Fotspår!

Någon har lämnat spår efter sig på gatustenen. Tiden står liksom stilla och jag undrar vem.......Någon som smyger runt. Dom fanns inte där igår i alla fall.