Organen mina.

Har tänkt på det länge men efter den senaste veckan där organ donation aktualiserats extra gick jag in på hemsidan och anmälde mig. När jag fick min cancer diagnos 2009 och inte fick lämna blod längre trodde jag inte jag var aktuell för donation och kanske är jag i vissa fall inte det heller men det stod att oavsett ålder, levnadsvanor och eventuella sjukdomar kan man vara med så "what the heck" anmäla kan man ju alltid göra.

Plåtade analogt en hund idag och Stella som den Franska bulldoggen heter var en duktig modell, ja kanske mer van att bli fotad än jag är att fotografera djur.

De glömda lekparken

Har sätt den många gånger och tänkt att gå dit och kolla "Den glömda lekparken". 

Ja jag har heller aldrig sett någon som varit där när jag med tunnelbanan åkt förbi. 

Den ligger ett stenkast från Gullmarsplan strax öster om Nynäsvägen där inga barn tycks bo.

Inte ens A-lagare, öldrickande ungdomar eller Bajenfans verkar vara där för då skulle det ju finnas fimpar, ölburkar och skräp men det finns inte ett spår av något liv där. 

Bara ett gammalt café bord och lite åldrat klotter som Stockholm Parkförvaltnings noll tolerans tappat bort och en fin lite park där allt är jättefint till skillnad på många andra lekparker i stan där gungor hänger, trasiga staket och lekredskap. 

Nästan lite spöklikt faktiskt.

Zlatan gjorde sin första seriematch på två månader och sågades av den franska sport pressen men jag såg matchen och kan nog påstå att han helt klart var med och bidrog till att PSG vann till slut. Så skit på er sport journalister i baguettens förlovade land.

Nä nu går jag och gör en chili stark tonfisks pasta. 

Dorsin kittlade min humor.

Fylld av panikångest och nästa på gränsen att stanna hemma tog jag mig till stan och träffade mina vänner med krypande känsla i magen. Men väl inne i salongen på Scala teatern och Henrik Dorsin med "Näcktergalen från Holavedsvägen" kunde jag sakta men säkert slappna av och njuta av showen. Tack Henrik!

Nu kör vi......

Vaknar upp och där är första snön för mig som nollåtta och bestämmer mig blixtsnabbt för att skippa cykeln idag och pudrar näsan och sticker till tuben i mina hoods. Lampan i spärren visar ett irriterande rött kors och jag nekas inträde eftersom det inte ligger några riksdaler på det blå kortet. Måste be spärrkillen om hjälp med apparaten som fyller på och vips så är jag med i matchen igen.

Min torsdag förmiddag på jobbet består i att måla med barnen och jobba med färger som är ett av mina bästa (om jag får säga det själv) ämnen och vi målar på växtpapper och sätter olika färger i barnens händer och medvetande.

Väl hemma efter en tidig dag får balkongmöblerna lite omsorg och får till slut sin vintervila i mitt varma kök. Ingen mer ouzo eller morgonkaffe på balkongen på ett tag med andra ord, Men slaskhelvetet har bara börjat och förhoppningsvis får vi snart vinter på allvar så den böta, fuktiga ångesten försvinner. Blä säger jag bara.

Fick igår min kallelse till femte årskollen av min tjocktarms cancer och i början av december blir det just den femte gången med magnetröntgen, lungröntgen och träff med min läkare/kirurg och sjuksköterska på Ersta, samma goa kvinnor som både opererade mig och följt mig på den här resan till att (peppar peppar) bli frisk. 

Ja jag känner mig nästan välsignad att få haft samma människor runt mig när jag hör och ser hur det kan vara i vården där många studsar både hit och dit som i ett flipperspel.

Styrelsemöte och personal möte vankas så det blir att styra bilen till jobbet och kolla hur däcken fäster och om jag kommer fram.