Var idag på tidig morgon med en av de sju katter som gillar och trivs vid mitt hus hos veterinären för att sterilisera henne, honan Cornelia som jag kallar henne och också har kallat alla de honkatter som kommit till mitt hus med kattungar. Ja hon är nog den tredje generationen som kommit och inte bara äter utan också kelar och man får ju inte glömma att som jag har inte sätt en mus på åratal.
Nå väl så gick allt bra och veterinären meddelade att allt gått bra och att hon skulle få vara i sin kattlåda fram åt sen eftermiddag för att sedan släppas ut.
Så nu idag vid fyratiden släppte jag ut henne och det såg inte ut som hon skulle klara sig långt utan på vingliga ben dröp hon av in på granntomten och lade sig inte i skuggan utan i solen tokfian. Var ju bara att klättra över till grannen och se till så hon kom in i skuggan.
När jag lite senare skulle kolla henne var hon borta och blödig som jag är blev jag lite orolig och gick en promenad i min enfald för att leta.
Ingen katt eller massa katter men inte hon.
Blev en promenad till olivlunden där jag vet att det förra året stod en åsna och ville väl bara kolla om den var där i år också. Visst där var den utan vatten och skuggade sig under ett olivträd.
Förra året minns jag att när vi gick ifrån den skrek den som åsnor gör ett sådant där hjärtskrikande läte men i dag bara tittade den på mig när jag gick och jag vände och tittade tillbaka flera gånger men inte ett ljud. Kanske har den ruttnat på att låta eller ge ljud ifrån sig stackaren.
Väl hemma efter en sväng till byn till slaktare och mataffären vem sitter inte där vid matskålen.........Jo kissen Cornelia!
Men hon såg bra slut ut.
