Blir lite extra inspirerad när jag från fönstret ser fyra rådjur på allmänningen utanför mitt fönster letande efter något att äta i snön.
Dom dröjer kvar en lång stund och verkar hitta ett och annat under det vita täcket av puder.
Jag delar ett äpple och smyger upp balkongdörren, slänger ut bitarna men inte en tillstymmelse till reaktion från klöv polarna.
Kanske har dom svagt luktsinne eller så gillar dom inte frukten?
Det lackar ju mot jul och vitlök, senap och den inlagda sillen är gjord.
Vildsvinsstekarna ligger i marinad och ingredienserna till yngsta sonens veganmat är inköpt och skall bli kul att göra till vår gemensamma middag, grabbarna, kärleken och jag.
Öl, Glögg, Julmust, vin och Skåne på lager och nu handlar det bara om att komma ihåg att temperera dryckerna lagom tills det är dags.
I allt stök nås jag av en rullande text på TV skärmen som berättar om Tsunami i Indonesien.
Kollar nyheterna och det berättas också om den 21-åriga tjejen i från Eksjö som nu hittats död och tydligen inte utsatts för brott och kanske tragiskt tagit sitt liv så här i tid av jul när vi alla mer än någonsin borde rå om varandra och må bra.
Va fan! Glädje temperaturen sjunker åtskilliga grader och jag får ta en tur till fönstret för att kolla rådjuren för hopp.....................God Jul!!
Ett välbehövligt besök i reservatet med frisk luft och höstens dova färger gjorde sinnet friskt.
Kan behövas med den unkna stämningen i samhället och politiken nu och även om det är många som tar sig till skogen så skulle nog fler behöva det.
Träffade två tjejer som sitter med mackor och ber mig om hjälp med en av tjejernas nya kamera, en liten fin kompakt Sony som vi försöker hitta rätt i. Försöker förklara lite om ISO tal och bländare men eftersom kameran var inställd på Engelska så gick det lite långsamt men när vi ändrar inställningarna till svenska gick det lite bättre.
Kul med skogen alltså.
Förhandsröstade för ett par veckor sedan eftersom jag är klar över vad som gäller och är säker på att jag är på rätt spår.
I helgen var jag på feministisk marknad i Hornstull och lyssnade på Gudrun Schyman som talade om vikten av att rösta rätt även om man inte röstade på Fi. Inte en SD- röst så långt ögat kunde se och inte konstigt med den kvinnofientliga politik man inom det gänget står för. Undrar i mitt kanske obildade huvud varför så många kvinnor sitter i publiken när Jimmie Å har möte på torg och partinivå, har jag missat något eller...........?
Snön faller mjukt över stan och det är valår där KD hänger på fallrepet och hoppas bli räddade av schlager "Messias" Bert Karlsson, ja tiden är ur led mina vänner.
Hjärtat funkar och min dagliga dos av medicin består av fem olika piller som ska göra att saker och ting rullar på utan att det blir tilt någonstans bland kranskärl och ådror i övrigt. Kanske har jag haft tur som kommit i tid till vården i stället för bara helt plötsligt bara liksom lägga ner.
Är ju nästan aldrig sjuk och fick en ny erfarenhet när jag skulle på "mina sidor" på försäkringskassan både göra ditt och datt.......noll koll med andra ord. Upptäckte att jag hade samma sjukpenning som jag hade vid min cancer 2009 fast jag som nästan alla självklart fått en helt annan inkomst sedan dess. Ja jag är ju "peppar peppar" nästan aldrig sjuk. Sist jag var borta från jobbet var ett par halsont dagar på våren 2016 och sådant sköter ju arbetsplatsen.
Ja försäkringskassan tycks leva sitt eget liv och när jag ringer dem så meddelas jag att mitt ärende ska ta cirka en månad att behandla och godkännas. Konstaterar att det antagligen är skönt att man inte är högfrekvent kund hos dom. Lägger nog hellre näsan i vädret och skorna på hyllan.
Hör talas om att det från riskkapitalbolagen inom skola och barnomsorg helt fräckt skickar ut interna meddelanden om att man som anställd bör rösta på på alliansen för att säkra vinsterna till bolagen. Men inte fan lär det komma de anställda eller verksamheten till godo utan göda bolagens ägare och aktieinnehavare.
Skäms på er.
För drygt tre veckor sedan sökte jag akuten på SÖS efter att återkommande fått smärtor över bröstkorgen och en strålande känsla i vänster arm. Fick efter bara 10-15 minuter komma in på ett undersökningsrum och träffa sjuksköterska och en läkare. Helt plötsligt var jag riggad med EKG och blodtrycksmätare och allvaret var på gång. Allt gick så fort och jag fattade egentligen ingenting fast jag samtidigt hade mina aningar, ja man har ju hört historier men det gäller ju inte mig........eller hur.
Efter undersökningen blev det ett gäng timmar i korridoren i väntan på inläggning på avdelning 52, kardiologen tillsammans med en av mina älskade söner Leo och min älskade Helena, i tryckt förvar med andra ord.
På avdelning 52 gled jag in med hjälp av en rullande säng men tog mig såklart av egen kraft över till den stationära sängen. Det konstiga var att så fort jag gick ner i puls och liksom hamnade i viloläge så försvann såklart trycket över bröstet och det hade ju såklart lurat mig i flera veckor.
Så fort jag skulle ta en rask promenad till jobbet så sa det till att det här går inte och jag hoppade på bussen eller tunnelbanan i stället och fick alltså vilan som lurade mig tills jag måndagen den 21 januari fattade att det här går ju inte.
Övernattning på Södersjukhuset är ju inget jag är van vid om jag varit inlagd förut men allt gick med full fart och inte en lugn stund, ultraljudsundersökning, blodprover och blodtryckstagning mest hela tiden.
Lite senare samma dag alltså på tisdagen dagen efter att jag kom in var det dags för insprut av kontrastvätska i hjärta och kranskärl för kontroll av det såg ut.
In genom handleden och pulsådern raka vägen upp till kranskärl och hjärtat och allt sändes på bästa tid på storskärm mitt framför mig och läkaren och jag pratade samtidigt om hur det såg ut och vad som borde eller snarare måste göras. Vi kom överens om att ballong spränga två kranskärl och sätta in stens (typ nät) på som jag förstod på tre ställen så pang på rödbetan.
Stort!!
Även om jag inte fattade grafiken eller såg så mycket på skärmen är jag både förundrad och imponerad av hela grejen och med hjälp av den lugnande medicinen jag fick under ingreppet rullades jag upp på avdelningen igen efter c:a någon dryg (tror jag i alla fall) timme eller så.
Helt omtumlad och tacksam blev det ytterligare en eftermiddag, kväll och natt på 52:an fast nu med ett litet mobilt WiFi kopplad EKG apparat som höll koll på mig.
På onsdagen efter typ tre dagar får jag på morgonronden frågan av min doktor om jag vill åka hem på eftermiddagen och det tyckte jag vi kunde enas om även om det kändes lite skrämmande liksom.
Så nu efter två veckors full sjukskrivning har jag börjat arbeta på halvtid och igår gick jag för första gången till jobbet och idag både dit och hem......tur o retur liksom.
Fast på vägen hem idag tog jag mig en tur upp till sjukhuset och avdelningen med en kruka blommor som tack för omvårdnad och den justa behandling som jag kunde konstatera alla andra också fick under den tid jag var där.
Så jävla stort att kunna konstatera att vården är just så bra och att jag, ja just jag aldrig drabbas av den vård som så många slänger skit på eller politiskt vill nedrusta, skrota eller spy galla på.
Jag förstår inte!!
I dagarna är det 5 år sedan jag skilde mig och flyttade till Hammarbyhöjden där tiden står stilla liksom........typ. För utom att folk kommer och går med företrädesvis unga ansikten befolkas hoodsen där jag bor av Coop folk med stora plånböcker och själv börjar jag bli den äldre generationen.
Men inte fan lipar jag för det.
Valåret har ju precis börjat och politiska vildar, uteslutningar och andra avhopp präglar debatten när annat borde vara viktigare som t.ex. BB i landsorten och som i flera år ockuperats i Sollefteå och där man planerar att ha kurser i hur man föder i bil. Vilken jävla orättvisa!!
Hoppas att det träder fram nya krafter i både debatten och i partipolitiken fram för allt i Vänstern och Miljöpartiet som jag tycker håller på att få kraftig slagsida.
Men inte fan lipar jag för det.
Fast en del "snubbar" vill jag ju inte ha tillbaka i debatten eller i politiken över huvud taget och fler huvuden kommer med största sannolikhet att rulla fram över.
Men inte fan lipar jag för det.
