En av mina närmaste grannar här i Kalivia på Thassos heter Tomai och har inte synts till på.......ja jag vet inte på hur länge. Huset är väl så pass okay, står inte och faller ihop som många andra äldre hus gör. Det är bara hennes trädgård som växer sig vildare, träden högre och högre. Jag är den som får försöka tukta växtligheten med att besöka hennes tomt då och då för lite (ibland mycket) beskärning. Tomai är från Thessaloniki och kanske i dryga 70 och har under tidigare år använt huset som sommarbostad men tydligen givit upp. Får jag det för ett bra pris så köper jag men senast jag hörde ville hon ha c:a 70 tusen euro och det kan ju vem som helst räkna ut att det finns inte på kartan. Greker har en förmåga att sikta mot stjärnorna när det gäller hus och bilaffärer men dom kommer aldrig dit. Mitt bud blir kanske 4-5 tusen euro och mer är det inte värt så det får väl stå där och jag fortsätter med mina insatser.

 

Har inte gjort något något på bloggen sedan Corona sommaren 2020 men tänkte försöka skaka loss stiltjen med några ord från dagens besök på Norra Begravningsplatsen. 

Ja jag brukar ju ta mig till denna lunga titt som tätt och då inte bara för att besöka mina förfäder utan också njuta av lugnet, fågelkvitter eller kanske när den är snötäckt med alla de gråskalor som då finns just där.

I dag var syftet att kolla lite på gravarnas planteringar och plantera lite palettblads sticklingar på mormors systers grav jag rotat hemma. Men till min sorg var plantan av Löjtnants hjärta som jag planterade på min mammas grav för en månad sedan helt trött och då antagligen för att det varit bistra nätter med frost.

Så vad gör jag? Jo jag googlade fram närmsta blomster trädgård och åkte iväg för att inhandla nya plantor av den samma. Väl i butiken får jag veta av en tjej där att Löjtnants hjärta är helt slut och även slut hos leverantörerna. Jaha!! Kanske kolla ut någon ny växt tänkte jag och började botanisera bland växter. Nu ska ni veta att på Blomster Landet finns det tusen och åter tusentals med alternativ men jag brukar ju lyckas med att bara finna just den utan att veta vad eller varför.

Det fick bli en Purpurhortensia som med tiden, typ i juni skall fyllas med rosa-lila blommor som tydligen ska blomma fram till september om man har tur. Helt i min stil och att växterna ska vara perenna och bara komma år efter år gillar jag.

Så nu är busken planterad på familjegraven och Palettbladen sitter i jorden på den andra graven, ja kul pyssel på en solig söndag i maj.