Änglar finns! När jag har min panikångest sitter det en på min axel och fläcktar mig med sina vingar. Talar om för mig att ta djupa andetag och att försöka slappna av. Det känns tryggt att veta när krampen i magen, svättningarna eller kanske illamåendet sätter in att det faktiskt bara är hjärnspöken och inget annat. Alltid påkallat av trötthet, stress eller otrygghet även om det ofta är inför positiva situationer känslan kommer som inför fest, middagar, resor, bio eller teater.......Ja du förstår trevliga saker, konstigt är det i alla fall men jag har lär mig leva med det och det kan inte längre lura mig att hoppa av Arlandabussen eller säga att jag fått huvudvärk i foajen till bion eller liknande. Länge leve änglarna! I vilken skepnad de än må ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar