Fan vad irriterad jag blir på mig själv........Vi stod och pratade en stund och jag tänkte inte på att fråga vad han heter, fan, fan. Jag har ju minnen av den är snubben.....Ja så länge jag minns faktiskt av livet på gatan. Förr hade han både en och två hundar på sin cykel, vita stora Samojed hundar tror jag det var . Ja han har alltid hört till statsbilden för mig och det var ett kärt återseende faktiskt. Livet går vidare och ingen vet när det tar slut och tur är väl det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar