Läste i DN kultur att Alexandra Pascalidou känner sig sviken och bedragen av situationen i Grekland. Jag förstår henne, tror jag i alla fall även om jag inte är född där och mitt hjärta antagligen bultar på ett annat sätt för landet. Ska läsa hennes bok och så får jag helt enkelt återkomma, men jag saknar mina vänner och byn varje dag.
Krisen är global och det kommer att bli värre om jag får spå. Se bara på USA som krisar ordentligt och om det inte löser sig där kommer att dra med sig hela världens ekonomier i ett stort jävla magplask.
Då ter sig en liten bosättning under Skanstullsbron som en fis i rymden även om det bränts koppar där länge och husvilla knoppat där på mögliga madrasser, lagat mat i rostiga kastruller och överdosat ett eller annat preparat.
Jag är glad att jag har bostad, arbete och trygghet, ja än så länge i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar