Måndagar är marknadsdag i Prinos och dit styr jag kosan nästan var och varannan måndag för att köpa grönsaker, blommor eller bara ströva omkring för att betrakta alla människor, träffa vänner, uppleva alla färger och möjliga bilder.

Svampmannen med sina underbara champinjoner är som alltid på plats men när vi börjar prata och jag såklart frågar hur hans fru mår berättar han att hon gått bort under hösten som var och jag blir sorgsen eftersom hon var en sån trevlig människa.

Första gången jag träffade henne var på sjukhuset i samma by och hon pratade svenska eftersom hon studerat till sjuksköterska i Göteborg och det var ett av dessa möten som etsar sig fast för livet. 

Ja livet går vidare för en del och en del andra inte. 

Medans jag väntar på att frisören ska fixa lite och röka sin sedvanliga cigarett innan han klipper hinner jag reflektera lite och såklart ta en bild. 

För min frisör går livet som väl är vidare både för honom och mig eftersom jag alltid brukar gå till honom för en klippning.

Efter att suttit i hans obekväma stol i några minuter fösvinner jag bort i välbehag och efter c:a en timmes klippning med bara sax och kam tar han fram rakkniven och undrar om jag vill bli rakad också. Jag tackar nej så han rakar mig bara vid och på öronen och nacken.. Som vanligt ger jag honom en 10 euro med förhoppning om att han har höjt priset något men inte nej, jag får en femma tillbaka som vanligt.

Kan dock konstatera att jag blev snygg som vanligt och bara hoppas gubben finns kvar för evigt eller åtminstånde så länge jag lever och det tänkte jag göra länge till.