När jag var liten och mamma inte hade tid eller lust att följa med mig till Zinken hjälpte hon mig med att knyta skridskorna och sedan gick jag dit med skridskorna på. Ja det var tider det.......
Det blev några hockey år i Hornstulls bollklubb och sedan också några år i Högalids IF. Hemmaplan på Zinken så klart men det blev många matcher på Tanto som då på 60-talet hade rink. Naturisens härliga tid i mitt liv. Inga farsor hade bil då eller hade över huvud taget ingen lust att köra oss så det blev att släpa trunkarna på "tuben" till Stora Mossen och Kärtorp och liknande ställen.
Zinkern var som ett andra hem för oss kompisar då och fan va d kul vi hade där. Inte underligt att jag känner lite extra för arenan idag när jag går dit på matcher eller bara har vägarna förbi.
1 kommentar:
Uppvuxen på Krukmakargatan 48 dvs backen vid Zinken. Samma minnen som dig, man var där året runt. Där och i Tanto. Var det inte fotboll och hockey så var det pulka, friidrott, eller bara kolla matcher. Mamma ropade från fönstret när käket var klart. Sedan ner igen. Man sov gott. Det härliga var också sammanhållningen, det kom gäng från Tanto; Niklas Strömstedt och han syster, Åke Sund, mfl, ett annat från Drakenberg och Hornstull och spridda i från kvarteren kring Mariatorget. Uppdelning och sedan var det bara att lira. Ibland tog vi paus och hjälpe varandra att hålla när man knöt så grillerna satt fast. Det fanns en anda då, alla fick vara med och vi var hyggliga mot varandra. När grillerna blev för slöa lämnades de in hos Karl-Åhs. Ibland drog man ihop ett gäng och gick på Hovet och såg Djurgården med Rolle Stotz. Mor och far bor kvar och minnena återkommer varje gång jag står och tittar över Zinken. Pelle Cederholm
Skicka en kommentar