Det brinner på fastlandet ett gäng mil från ön på ett ställe som heter Alexandropolis.

Vindarna för in rök och aska över ön med ett rödbrunt ljus som lägger sig som ett filter över oss och allt blir mörkt men ändå ljust. Jag hade tänkt att ta mig till stranden idag men vaknar till ljuset av klimat förstöringens rödbruna filter och bestämmer att ta mig till kust staden Limenaria för att kolla läget. Parkerar och går till Nicos, fotografen med sin butik men han är inte där utan hans tjej, bror och ett gäng andra sitter allvarliga försjunkna över datorer och mobiler med klart allvarliga miner. så jag går ner till hamnen.

Ljuset få och färgerna får mig att känna mig mitt i Apokalypsens centrum som i en film om domedagen och ångesten kryper där under huden. 

Här på ön meddelar man i sociala medier om att undvika att trafikera bergsvägar och man stänger av vägsträckor för att undvika att brand ska uppstå.

I Ukraina brinner det efter varje drönare eller granat och inte fan ser det ut att hända något som skulle förändra situationen, nä bara mer förhandlingar om mer vapen stöd och skit. Kan ingen "knäppa" Putin" i stället. Ja kanske skulle en kula räcka!! 

I väntan på positiva nyheter från fastlandet tar jag mig en stunds vila med förhoppningen att morgondagen kommer med nyheter om en bättre värld även om jag är pessimist.