Nu har jag givit ris och då är det dags för ros. Mitt arbetslag och alla de goa föräldrar med sina härliga ungar som jag snart lämnar efter dessa år. Hade inte dessa få men ändå så kvävande "mano päron" funnits skulle ju situationen sätt helt annorlunda ut. Ja då hade vi med säkerhet kamperat ett gäng år till ska ni veta........Så därför ros till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar