Vid kajen och förankrad i livet.

Det är söndag och strålningen börjar göra sig påmind med täta besök på toa, ja man strålade ju inte bara tumören utan också tarm och urinblåsan vilket har givit mig lite katarr känsla och orolig mage. Helgen börjar lida mot sitt slut och med den kommer ett nytt liv in. ja på onsdag smäller det och jag ska som sagt bli Stomiopererad............Otrolig ångesfyllt just nu, är livrädd för att bli opererad, har ju aldrig ens sytt ett stygn samtidigt som det känns spännande och skönt att bli av med cancern. Det låter kanske "puckat" det där med spänningen men det kanske är en ren försvars mekanism......Vad vet ja? Kommer att enligt planen vara på sjukhuset i 6 dagar och man kommer att köra ett stenhårt schema för att få upp mig och att få mig äta igen så magen går igång. Tisdag blir det inställning på Ersta, onsdag operation med uppvaknande och övernattning på uppvaket. Torsdag ska jag upp och hoppa, röra på mig ett gäng timmar och så äta så mycket som möjligt. Fredag ska jag enligt planen röra på mig eller i alla fall vara uppe ur sängen i 6 till 8 timmar och äta så klart, så ska det rulla på. OBS!! Jag kommer att ha en ryggmärgsbedövning hela veckan som pumpar in smärt stillande och kateter eftersom jag inte kommer att känna när jag behöver kissa. Med andra ord ordentligt bedövad. Vi får se om jag hinner blogga något i morgon annars så blir det ju om en dryg vecka när jag förhoppningsvis är hemma igen........................Fan vet om jag orkar då men den som lever får se. På återseende alla ni där ute.

/Thomas